det tog mig 2 dagar

att hitta den skonhet som gjorde sa att jag aldrig ville komma hem, att ha utsikt 3000 meter ovanfor Wanaka och med utsikt over snokladda berg runtomrking mig... jag pratar om mitt skydive som var sa javla underbart, att bara kanna sig totalt fri nar man utan fallskarm stortar ned 60 m per sekund innan fallskarmen vecklas ut... det enda soundtrack till det jag kan tanka mig ar "Free Bird"... det var sa vackert... nar jag kom ned grat jag NASTAN for att det var sa underbart...
   imorrgon ska jag gora bungyjump 160 meter ovanfor marken...det ser jag fram emot, efter det tar jag bilen och aker till ingen aning (men natt kmr jag sakert fram till)... den sista november aker jag tillbaka till Sydney, efter det vet jag inte... men kmr nog hem till sura innan jul.. vill det iaf... Far en vidrig hemlangtan nar jag kollar pa tex min systers bilddagbok eller skriver till mamma/pappa... Men mitt mal med denna resa var att fa lite perspektiv och att fa kanna mig fullstandigt sjalvstandig, och ja det har jag verkligen fatt prova pa... och att fa kanna att man verkligen har forverkligat en drom som jag bart pa sa oerhort lange...  Denna resa ar det basta jag gjort (och anda ar den inte slut an :P)

ta hand om er alla vilsa darute, nu ska jag ga till mc donalds,,, yammie..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0