Söndag 14/12

Pappa står vid spisen och gör julgodis (han är inne på kolor nu), julmusikens toner vandrar fint genom köksluften och för ljuslågorna från stearinljusen till en stilla dans. En varm och härlig känsla fyller min kropp, jag mår bra nu, väldigt bra. Det har nästan aldrig kännts så här skönt att vara hemma.
   Vaknade tidigt imorse med, 06.30 slog jag upp ögonen, fullt påklädd, hade somnat i sängen framför tv:n med kläderna på. Gick upp, tog en titt ut... De frostbitna träden står majestetiskt på rad några tiotal meter bort, genom glasrutan hörs en hund skälla, jag var visst inte den enda som vakna tidigt.. jag skänkte hussen/matten som var tvungen att gå ut med hundne i kylan en varm tanke... kollade på tv, börja småfiffla med frukosten, gjorde en omelett och kaffe till hela familjen, jafan om inte min karma blir skyhög inom några dar blir jag förbannad.
   Frukosten förflöt och jag tror jag drack min kroppsvikt i äppeljuice, men vafan man lever ju bara 2 ggr :P
Resten av förmiddagen sprang jag mellan datorn och toaletten (pga mitt infall med juicen). Så småningom börjde jag göra kex-cigarren... = man gräddar tunna tunna kex som man gjort en smet till, sen medans de fortfarande är varma rullar man de runt nånting avlångt, sen när de stelnar bibehåller de den formen. som en cigarr. o sen fyller jag dem med rispudding, vi ska ha det på NYE, ny års afton, och jag var tvunge att testa så att allt funka, och visst gjorde det det.. Hallelujha! Sen hjälpte jag mamma laga middag och ladda upp bilder från min resa på fejjan.
   Drog iväg några CV ihop om att någon hör mitt rop på hjälp och anställer mig, håll 2 fingrar korsade åt mig kära läsare.
Resten av dan var ganska händelselös (till skillnad från den actionfyllda förmiddan) om man inte räknar med att jag drog en tv-kabel ned till mitt rum så att jag har lite roliga kanaler på min tv...

Aja nu ska jag gå och slå knytnäven i väggen så att jag iaf kan säga att jag kännt lukten ab blod idag och på så vis känna mig cool.

Jag hoppas verkligen att min/mina läsare kan känna av min ironi i mkt av det jag skriver, annars tror ni väl att jag fullständigt har tappat förståndet...

Ciao Ciao solen, nu ska jag göra månen sällskap

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0