Sir.Mimic

Som jag sa åkte jag och några kompisar in till en annan kompis nu ikväll, var dock lite svårt att hitta dit med tanke på att han själv inte riktigt visste var han bodde, det krångla ihop sig när han skulle förklara vägen dit :D Iaf vi kom fram, glada och med ett sinne som bara skrek om att bli fyllt med ovett och vansinne... efter en timme eller två med kortspel, groggande och prat kännde vi oss redo att ta Västerås med storm... så med Väldigt långa och okontrollerbara steg begav vi oss ned mot centrum (skålandes med  alla vi mötte)... Väl nere i Centrum sen hörde vi musik och uppspelta ungdomar så vi gick mot den nattklubben vi trodde allt kom ifrån...
   Väl inne sen, berusade av lyckorus och alkohol (blir man ju som alla vet om ,men inte vågar säga, världens mäktigaste människa) gick vi mot dansgolvet... Och där var du ju. För mig helt okänd men så lockande som saften är för humlor, så exotisk som ett hemligt paradis gömt bland dimman.. Våra danser var som skänkta från ovan och ditt leende var som plockat från en gudinna... danserna fortsatte och fortsatte... tiden rann iväg och du var tvungen att gå hem... med en blick som skimrade av silver och guld gav du dig iväg, och det enda du lämnade efter till mig var en doft av något som för mig liknade jordgubbe... Natten fortskred med mer intag av alkohol och med mer dans, men det blev ju aldrig lika bra som det var...Nattbussen hem var en blandning av slagsmål, sömn och musik... Hemma i mitt lilla samhälle gav min cykel mig en förvånandsvärt lätt hemfärd (annars brukar det vara ytterst besvärligt att  ta sig hem vimmelkantig och ensam)... Så medans jag satt på cykel med himlen sjungandes ovanför mig, till darr av Slashs gitarrsträngar, svalkade vinden och natten började skingra sig till gryning... Så till slut kom jag hem och nu ska jag försöka sova till en glömd doft av nånting som liknar jordgubbe...