tillagnad ingen

nar jag forst horde axel rose sjunga "She's got eyes of the bluest skies, As if they thought of rain" forstod jag aldrig. elr jag forstod texten men aldrig att nagon kunde ha ogon som kunde aterspegla himlens bla farg. men det var ju nar man var ung och naiv.. nar jag sedan sag dig, dina ogon, blev det klart for mig att ingen kunde beskriva det battre an vad axel sjong det... for det var verkligen som att kolla pa ytan av en spegelblang sjo en helt molnfri himmel. de lyste av hopp, gladje, sorg, tankar och en bla farg sa klar som man bara kan fa den nar man ritar... 
   I en evighet kunde jag sitta och blicka in i dina sjoar, klytschigt men sant sa drunka jag pa nagot satt i dem... men dessa bla ogon var ocksa det absolut sista jag sag nar jag sag dej forsvinna runt hornet... sa for dig tappa jag en tar och hoppas att den hittar vagen till dina sjoar. for dar vill den bosatta sig... for dar vill jag bosatta mig...


skriven till den flicka som i framtiden kommer fortrolla mig fullstandigt, jag har inte traffat dig an men kmr val gora det nar jag minst anar det...

She's got eyes of the bluest skies
As if they thought of rain
I hate to look into those eyes
And see an ounce of pain
Her hair reminds me
of a warm safe place
Where as a child I'd hide
And pray for the thunder
And the rain
To quietly pass me by

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0