Sir.Mimic

Nyårsafton är ganska lik julafton till att börja med, springer runt o lagar mat, mamma städar och pappa fäller sarkastiska kommentarer :D Iaf ikväll sen kommer släkten komma hit, sammanlagt blir vi 13 personer, jag och mamma komponerade nyårsmiddagen tillsammans, jag tillbringa gårdagen och idag med att göra:

Förrätt: variant av toast skagen, men gravad lax och räkor i.

Varmrätt: soltorkadtomat och basilika fylld kycklingbröst inlindat i bacon med rotfruksgratäng samt örtsås.

Dessert: rispuddingfylld kexcigarr med, vanilj och kanelkokt päron, citronglass och sockersuryp med smak av stkärnanis.

Hoppas dte blir bra... Var iaf kul att laga mat, sen efter maten ska jag bege mig bort till en kompis där vi ska samlas och fira in det nya året. Känner på mig att det kommer bli en bra dag idag, men det är ju en speciell dag, det är ju nyårsafton..

 

För att snabbt sammanfatta våran utekväll i sura på spicy thai: en av oss blev alldeles för full, en fick glassplitter på kinden o börja blöda o gick hem, en annan trampa snett och fick en blå svullen fot, alltså, det är väl faan sura i ett nötskal, hahaha... men vi hade iaf kul på förfesten :D o det är väl meningen...

dagen efter blev jag o en polare sugna på kebab, så vi gick ut för att leta rätt på den pizzeria som var öppen, efter 50 min hitta vi en... och på vägen till pizzerian blicka vi ut över en stad som var snarlik en grav, aldrig har jag sett sura så dött :D

Det är en speciell dag idag, det är julafton. Jag låg och sov som en fågel, med täcket uppdraget till hakan när pappa kom in imorse och väckte mig o sa att det var frukost. Gick upp, på väg till köket ser jag granen stå och lysa i all sin prakt. Vi började för många år sedan med en tradition som gick ut på att vi fick lite morgonpresenter, i form av en tidning, tuggumi och en daim (syftet med det hela var helt till föräldrarnas fördel, då vi satt tysta under den första timmen av julaftonsstöket och inte sprang ivägen för dem medans de pyssla med mat, dukning och städning). Och som väntat låg det några paket under granen, det första pappa säger till mig med ett flin på läpparna när jag stiger in i köket är - har du sett att tomtenissarna har varit här redan? Det är så skönt att han har barnasinnet kvar.
   Julfrukosten var helt enkelt perfekt som den alltid är på julafton, skinkmacka, juice, kaffe och skratt. Men förväntningarna som förrut fyllde rummet när vi var mindre är inte längre lika många, man känner inte samma känsla direkt efter Kalle Anka då man visste att tomten precis skulle komma, på ett sätt så är det skönt, man har ju blivit vuxen.
   Jag sa faktiskt till mamma och pappa att jag inte behövde ha några julklappar alls i år, det är inte det jag värdesätter elr lägger vikten på, visst är det kul, men jag skulle klara mig precis lika bra utan. Jag är glad bara jag firar jul med familjen och släkten, i ett hus som fullständigt skriker ut julens färger och toner.
   Frukosten blir i sinom tid avdukad och mammas stresspunkt höjs en ribba då hon tänker på allt som måste fixas innan släkten kommer. Jag lägger in en hjälpande hand i köket, kör lite ärenden och småhandlar åt henne o pappa för att hjälpa till. Det är ju trots allt jul :D
   Klockans timma var slagen och utanför körde en bil upp och parkera bredvid huset, farmor, faster, fasters man och en kusin stegar ut ur bilen och upp mot vår dörr.   Välkommna välkommna.

Köket börjar lukta julmat och vi alla gör oss redo för att hugga in på frestelserna. Micke (kusin) är inte sen att ta fram snappsen och höjer ett glas för julen, det är ju en speciell dag idag, det är ju julafton... Man hinner få i sig några snappsar och öl innan julmiddan är över. Fullkomligt proppmätt sätter jag mig i soffan framför tv:n ett tag, får sällskap av Camilla o Ola.
   Sedan växlar jag mellan kalle anka o datorn, min bror tycker det är olagligt att inte kolla på kalle anka o hans gäng, fast han sett det 21 ggr sitter han fortfarande klistrad i år igen :P
   Efter kalle försvinner faster ut en sväng efter att ha dragit klassikern: ska bara gå och köpa tidningen
Sen knackar det på dörren, Camilla blir helt i extas :D (även pappa, och de andra vuxna ser minst lika roade ut)...
   Tomten kmr in och skådespelet börjar, fastän Camilla är minsta barnet (16 år) och vet att tomten inte finns (iaf inte hos oss :D) så spelar de fortfarande på som om vi var 4 år... Tomten rabblar på om att det är kallt ute och att han/hon varit hos många barn inatt etc etc. Pappa räcker fram en stol och ber den trötta tomten sitta ned. De säger att de har tomte för Camillas skull men jag vet nog att de vuxna också tkr det är roligt att få känna sig som barn igen, man fullkomligt ser skratten springa mellan dem i rummet, inte en sekund är tyst elr ledsam. Detta är dagen då gamla kan känna sig unga igen, men det är ju som sagt en speciell dag idag.

Jag fick bla en skiva (guns n roses nya), en film (Zodiaz), parfym, presentkort, pengar och godis. Pappa tar sedan fram wiskeyn och bjuder friskt runt till alla som vill känna en brännande känsla i halsen, man lever ju bara 2 ggr så jag tackar såklart ja. Man känner sig lite dåsig av all mat man tryckt i sig, jag lommar iväg till mitt rum å lägger mig för att lyssna på min nya skiva, det låter inte som GnR men fortfarande bra. Efter ett tag ska släkten bege sig hemmåt så säger adjö i hallen och går sen till datan. Tiden rullar så sakterligen frammåt. kl 20.00 ropar pappa att det är tomten är far till alla barnen på tv, jag gör mamma å pappa sällskap i vardagsrummet framför tv:n. Tror aldrig jag skrattar så mkt åt en svensk film som jag gör åt den, det är fullkomligt briljant :D. älskar den. Lite julgodis kmr fram, efter filmen sätter vi oss i köket och äter skinkmacka och dricker julmust. Ola joinar oss, camilla är hos en kompis... Känns skönt att sitta där kl 22 och äta smörgås, skönt att vara med familjen. Efter det beger sig mamma o pappa till midnatssmässan i kyrkan, jag sätter mig vid dej käre vän, se kmr Camilla hem o vi uppdaterar varandra om vad vi fick osv... Sen nu funderar jag på att förflytta mig till tv:n igen, Camilla ropa o sa att det var Armageddon på tv. Var ju längesen man såg den...

Idag har jag även skänkt många tankar till dem som inte har det så bra som oss andra, till de hemlösa, till de sårade och uppgivna, till de fattiga, till de svältande, till de som behöver en tanke. Jag tkr ni alla som läser detta ska säga till era närmaste att snälla, skicka en tanke till dem som har det sämre än er innan ni lägger er, man måste ju börja nånstans... Och jag lovar er, det finns folk som har det sämre...

En liten flicka kollade på medans när några vuxna hade en djupgående diskussion om rasfrågor, hon gick fram och sa: det spelar ingen roll om vi alla har olika hudfärg, vi alla har ju samma färg på hjärtat. Om alla vore så smarta som denna 5-åring, skulle världen vara en mkt bättre plats att leva på.

  
Sist men inte minst skulle jag vilja önska er alla en riktigt, riktigt god fortsatt jul... Må all lycka le mot er. Och börja tänka på ett nyårslöfte ni ska försöka hålla, det löftet kanske kmr bringa lycka med sig, för det är ju en väldigt speciell dag då, det är ju nyårsafton, de hoppandes och trånades dag.





   

Likt snön smälter bort försvinner också min jetlag ned bland jord och grässtrån. Nu befinner sig ett lugn i min kropp som jag välkomnar med öppna armar, allt känns så skönt att vara hemma... På dagarna åker jag antingen in till stan för att träffa kompisar över en kopp kaffe eller så går jag bort till Vickan för att vara där o prata, svära åt vädret över en låt på guitar hero eller/ochleker med hennes hund Freja :)
   Ikväll kom Simon förbi i sin bil och vi tog en tur och pratade, var längesen jag såg dig gamle filur, roligt att se dej igen :D
Snart är det jul har ni därute fått julkänslor än? Drömmer ni bort om kvällarna till istäckta sjöar och insnöade berg? För det gör inte jag... Ofta drömmer jag mig bort till min andra familj i Sydney, jag saknar er. Trodde aldrig det skulle vara så svårt att skiljas från er, jag har ju bara kännt er i 1½ månad... Men det var väl en tid av känslor som brann likt solen och sken lika speciellt som en regnbåge...
   Hoppas alla som upplevde jordbävningen i Skånes trakter har återhämtat sig och att ni mår bra (speciellt riktat till Marie, som är den enda person jag känner där)
   Var på mitt andra möte hos arbetsförmedlingen idag, gud va inkpetenta och tråkiga de är, men men... Sen lagade jag knäck som jag gav till Vickan (hon fyller år, GRATTIS GRATTIS GRATTIS).

Pappa står vid spisen och gör julgodis (han är inne på kolor nu), julmusikens toner vandrar fint genom köksluften och för ljuslågorna från stearinljusen till en stilla dans. En varm och härlig känsla fyller min kropp, jag mår bra nu, väldigt bra. Det har nästan aldrig kännts så här skönt att vara hemma.
   Vaknade tidigt imorse med, 06.30 slog jag upp ögonen, fullt påklädd, hade somnat i sängen framför tv:n med kläderna på. Gick upp, tog en titt ut... De frostbitna träden står majestetiskt på rad några tiotal meter bort, genom glasrutan hörs en hund skälla, jag var visst inte den enda som vakna tidigt.. jag skänkte hussen/matten som var tvungen att gå ut med hundne i kylan en varm tanke... kollade på tv, börja småfiffla med frukosten, gjorde en omelett och kaffe till hela familjen, jafan om inte min karma blir skyhög inom några dar blir jag förbannad.
   Frukosten förflöt och jag tror jag drack min kroppsvikt i äppeljuice, men vafan man lever ju bara 2 ggr :P
Resten av förmiddagen sprang jag mellan datorn och toaletten (pga mitt infall med juicen). Så småningom börjde jag göra kex-cigarren... = man gräddar tunna tunna kex som man gjort en smet till, sen medans de fortfarande är varma rullar man de runt nånting avlångt, sen när de stelnar bibehåller de den formen. som en cigarr. o sen fyller jag dem med rispudding, vi ska ha det på NYE, ny års afton, och jag var tvunge att testa så att allt funka, och visst gjorde det det.. Hallelujha! Sen hjälpte jag mamma laga middag och ladda upp bilder från min resa på fejjan.
   Drog iväg några CV ihop om att någon hör mitt rop på hjälp och anställer mig, håll 2 fingrar korsade åt mig kära läsare.
Resten av dan var ganska händelselös (till skillnad från den actionfyllda förmiddan) om man inte räknar med att jag drog en tv-kabel ned till mitt rum så att jag har lite roliga kanaler på min tv...

Aja nu ska jag gå och slå knytnäven i väggen så att jag iaf kan säga att jag kännt lukten ab blod idag och på så vis känna mig cool.

Jag hoppas verkligen att min/mina läsare kan känna av min ironi i mkt av det jag skriver, annars tror ni väl att jag fullständigt har tappat förståndet...

Ciao Ciao solen, nu ska jag göra månen sällskap

min dygnsrytm börjar bli lite bättre nu, nu vaknar jag pigg kl 06.oo stället för 03.00... framgång, framgång, så vackert så.så gick upp imorse och lagade frukost till hla familjen (gott hjärta). o sen kolla lite på tv medans mamma å pappa gjorde sig iordning för att åka till stan. vi åkte in, jag träffa en kompis över en kopp kaffe och en tallrik kebab (och gud va gott det var, längesen jag käka kebab :P).. införskaffa lite julklappar plus gick runt o förbanna det kalla vädret, nån måste ju göra det också. sen hem o nu planerar jag på att göra rispudding, måste prova att göra det för jag tror jag ska laga det på NYE som dessert.

ciao världen,

det första tecknet på att jag kommit hem till kallare grader var när jag steg av planet och min andedträkt blev till ångor som spred sig likt en eld från min mun. Den nollgradiga temperaturen fick mina shortsklädda ben att rygga tillbaka och gåshud bildades från ryggraden och upp till nacken. Just ia, det var så här det kändes hemma...
   Jag plockade upp min väska från rullbandet och gick mot glasdörren som som officielt skulle ta mig ut till Sverige, dörren gled isär och mina ögon letade frenetiskt efter en glimt av trygghet... Jag fann det i ögonen hos världens bästa pappa som stod och log mot mig. Hej, Välkommen hem
   Ordet hem har varit ett flyktigt ord för mig de senaste 3 månaderna, jag har haft mitt hem där mina fötter slutade gå för kvällen. Men nu, äntligen. är jag hemma på riktigt...

Den största chocken var när jag steg ut ur bilen på uppfarten och satte ned fötterna i snön... Mina flipp-flopp misslyckades i det tappra försöket att skydda mig, snön började sippra in mellan mina tår och bildade en rosafärgad nyans hos mina fötter.

Pappa hjälpte mig bära in pakningen, mitt rum, som var det första jag gick till, har aldrig varit mer fridfullt att kolla i som nu. Allt var lämnat som jag kommer ihåg. Min stora säng såg valdigt inbjudande ut men jag måste försoka att hålla mig vaken tills det är kväll i Sura. Min kropp tickar efter en annan klocka just nu, mitt första uppdrag i Sverige blir att vänja mig vid den nya tiden. Måste tillägga att det inte gick så bra då jag nu, för ca 10 minuter sedan, vaknade hur pigg som helst, kl är 04.38 här hemma i Sverige men för mig är klockan 13.38 i Sydney.

Det var hur härligt som helst att kunna krama om min familj igen när jag träffade dem. Har saknar er hur mycket som helst.

Just nu blir det väl till att försöka hitta en ny dröm som jag kan börja jaga, för den senaste drömmen jag hade, är upplevd i all sin guldiga, härliga glans. 

Jag kopte min flygbiljett hem igar, det var ett stort steg for mig, en handling som visa mig att jag faktiskt ar fardig med mitt resande:

jag har vuxit exakt sa mkt som jag ville,

jag har sett de vackra bergen jag dromt om,

jag har smakat lappar som tillhorde en av de absolut vackraste tjejer jag sett,

jag har kant mig totalt vilsen och forlorad,

jag har kannt en frihetskansla jag bara kunde forestalla mig,

jag har upplevt vanskap som ar brinnande stark och vacker

jag har kannt en stickande kansla i hjartat av saknad av min familj och mina vanner