Sir.Mimic

Nu, med 7 dagar kvar tills jag är nånstans över något främmande land högt upp i luften, kommer ångesten och paniken som kylan kommer dagen före julafton... Panik över att inte missa något, ångest över att lämna det säkra, trygga hem man har här hemma för att bege sig mot oupptäckta platser och känslor... + att jag är jävligt irriterad, jag pratade med min doktor här hemma i Sverige om jag skulle behöva ha med mig intyg för de mediciner jag måste ta med mig in i Austarlien, nej då det kommer inte vara någon fara sa han... okey fine tänkte jag, men för att vara säker så mejlade jag Australiens ambassad för att fråga, det visade sig att jag måste ha ett intyg från dr röd och att jag bara får ta med mig medicin för 3 jävla månader... så när den sorgen slog över mig försökte jag på alla sätta att släcka den, men den lever kvar i mig som ett odjur, bara väntar på att be frisläppt... Men att bli nedstämd och ledsen vägrade jag vara så jag tog tag i allt och ska ringa till min doktor det första jag gör på måndag och hoppas att allt blir bra... Jag ska ju faktiskt iväg och ha the fucking time off my life... Just nu är jag nånstan mellan himel och helvettet,, men bara å klättar sig uppåt...
   igår iaf så var vi ett gäng grabbar som samlades hemma hos simon och firade honom för att han fyllt 20 och för att spela lite poker... Väldans trevligt hade vi, fast vi blir nog aldrig några pokerhajjar haha..

The blade of my knife
Faced away from your heart
Those last few nights
It turned and sliced you apart
This love that I tell
Now feels lonely as hell
From this padded prison cell

So many times I said
You'd only be mine
I gave my blood and my tears
And loved you cyanide
When you took my lips
I took your breath
Sometimes love's better off dead

You're all I need, make you only mine