Sir.Mimic

Som jag sa åkte jag och några kompisar in till en annan kompis nu ikväll, var dock lite svårt att hitta dit med tanke på att han själv inte riktigt visste var han bodde, det krångla ihop sig när han skulle förklara vägen dit :D Iaf vi kom fram, glada och med ett sinne som bara skrek om att bli fyllt med ovett och vansinne... efter en timme eller två med kortspel, groggande och prat kännde vi oss redo att ta Västerås med storm... så med Väldigt långa och okontrollerbara steg begav vi oss ned mot centrum (skålandes med  alla vi mötte)... Väl nere i Centrum sen hörde vi musik och uppspelta ungdomar så vi gick mot den nattklubben vi trodde allt kom ifrån...
   Väl inne sen, berusade av lyckorus och alkohol (blir man ju som alla vet om ,men inte vågar säga, världens mäktigaste människa) gick vi mot dansgolvet... Och där var du ju. För mig helt okänd men så lockande som saften är för humlor, så exotisk som ett hemligt paradis gömt bland dimman.. Våra danser var som skänkta från ovan och ditt leende var som plockat från en gudinna... danserna fortsatte och fortsatte... tiden rann iväg och du var tvungen att gå hem... med en blick som skimrade av silver och guld gav du dig iväg, och det enda du lämnade efter till mig var en doft av något som för mig liknade jordgubbe... Natten fortskred med mer intag av alkohol och med mer dans, men det blev ju aldrig lika bra som det var...Nattbussen hem var en blandning av slagsmål, sömn och musik... Hemma i mitt lilla samhälle gav min cykel mig en förvånandsvärt lätt hemfärd (annars brukar det vara ytterst besvärligt att  ta sig hem vimmelkantig och ensam)... Så medans jag satt på cykel med himlen sjungandes ovanför mig, till darr av Slashs gitarrsträngar, svalkade vinden och natten började skingra sig till gryning... Så till slut kom jag hem och nu ska jag försöka sova till en glömd doft av nånting som liknar jordgubbe...

Så till toner av en väldigt smärtsam och lidelsefull stämma (Axl Rose), bildas symfonier som denna gång handlar om att det är svårt att få kärlek bevarad i det oerhört kalla novemberregnet... Köpte en skiva med Guns N Roses för några veckor sedan med "unplugged" versioner av en massa låtar... Därav denna ballad... November Rain... Fruktansvärt bra låt, nu med "unplugged" version av den låter den nästan dubbelt så bra... Hallelujah!....
   Idag har jag fört över musik från datorn till min mobil och till min Mp3 spelare, laddade in bra musik till resan, (som bara är om 9 Jävla dagar nu).. Det var väldigt roligt att plocka med musiken iaf :p
   Och nu så väntar jag på att min reskamrat och kompis ska komma hem till mig, vi ska skriva en packlista så att vi inte missar något sen när vi väl beger oss... Skulle ju vara förjävligt att behöva köpa en ny tröja i thailand för en sådär 10 kr (Not!)...
   Ikväll ska jag bege mig mot äventyr i västerås, en kompis har lägenheten för sig själv så vi ska vara ett gäng å umgås... Men kommer väl sluta med att man ligger i rännstenen och besvärar sig över att man ser dubbelt eller att himlen rör sig i konstiga formationer ovanför en... Men det ligger ju en tjusning i det med så Why Not...
   Aja nu ska jag brygga en kanna kaffe (Vuxenpoäng) och ta en bulle eller nå annat roligt...

Cheers people

And it's hard to hold the candle, in the cold November rain...

just nu är himlen så grå att det är svårt att ens urskilja en strimma blå himmel, därför hamnade jag framför datorn. just nu är jag inne i ett skede som är att rippa all musik jag har på skiva till min dator... ett smärre 3-timmars projekt, men det gör inte så mycket för det är ganska roligt att se igenom gamla skivor man har...
   Igår så var jag ute på grogen med ett gäng kompisar, Hur roligt som helst hade vi... först så gick vi till en restaurang som heter Tabazco, där käka vi lite tappas och drack öl/cider/grogg... min personliga favorit är Captain morgan med cola och lime, förödande god drink... När skymningen la sig över oss och är våra ben inte längre gjorde som vi ville begav vi oss mot en nattklubb som heter Konrad... det var inte så mycket folk där men det gjorde ingenting för vi hade hur kul som helst i alla fall... resten av kvällen/natten har smällt ihop till en oattraktiv dimma (jag skyller på trötthet)...
   Jag hoppas att många hjärtan stod i brand i går för det absolut vackraste som finns är ju trånande, hopplösa, villkorslösa, glödande hjärtan... (såna där rader får min syster att säger att jag är Fucking poet) :D... Men jag är ju faktiskt bara ärlig...
   Ikväll sen ska jag ta en promenad med en kompis (Frejas ägare), få lite luft + rensa hjärnan med lite meningslöst prat om att jorden håller på att gå under men att vi människan, universums i särklass smartaste, mest begåvade levande organism (tror vi) antagligen kommer komma på en lösning på dessa problem (haha skulle inte tro det)... Men om man skulle gå runt och tänka på att jorden är på väg mot sin undergång då skulle man ju nästan bli, hur säger man det på ett bra sätt nu, orolig... så det är nog bäst att bara leva i nuet...